| The beauty lies in the eyes of the beholder |
Inför mitt kommande uppdrag i uttagsgruppen till ATR-festivalen i Göteborg har jag fått lov att formulera mig kring vad som är bra teater. Personligen tycker jag att det som talar till mig är bra. Det som berör mig. Sen om det är 9-åringar som tolkar snövit eller om det är riksteatern känns mindre viktigt. Vad som berör är såklart 100 % subjektivt.
Bland det bästa jag har sett på en scen är ÖFA-kollektivets Var god tag plats. Något förändrades fundamentalt inom mig när jag under barn- och ungdomsbiennalen för snart två år sedan satt där på Lilla Teaterns läktare i Lund. Det var minst 14 kvinnor på scenen, de var i min ålder och de var fantastiska. Det jag fick se var ett kollage av sketcher, sång- och dansnummer, videoprojektioner med mera. Men det var knappast formen som imponerade på mig. Det var normen. Normen var jag. Jag satt där och kände mig helt inkluderad. Skämten var inte på min bekostnad, de var till för mig. Det var feministisk teater. Superb, skitrolig, underbar och berörande teater. De stående ovationerna ville aldrig ta slut och festen på kvällen spenderade jag med att prata sönder en av skådespelarna med min hänfördhet. Efter mycket funderande kom jag fram till att det som gjorde det så bra var att jämställdheten eller feminismen om man så vill, var vägen – inte målet.
Det här med hög och god kvalitet då, vad är det? Kvalitetsmålet, finns ju till skillnad från uppdraget att motverka kommersialismens negativa verkningar, kvar som ett av de kulturpolitiska målen. Vem avgör vad som är kvalité, vem har tolkningsföreträde?
År 2005 fick Staffan Valdemar Holm, i egenskap av chef för vår kungliga dramatiska scen, Årets Kulturelitpris från organisationen Plural. Motiveringen löd ”för sitt konsekvent genomförda bortväljande av alla främmande element, såsom kvinnor, utomeuropéer och underklass i sitt konstnärskap.”
Låter lovande.
Det förvånar mig fortfarande att folk tror att man är per automatik är jämställd för att man jobbar med kultur. Att vi på något sätt står över det som drabbar alla andra. Att inte lyckas leva eller verka jämställt är inte ett tecken på att man är en dålig människa. Däremot borde det vara förbjudet att inte ens försöka. Och som kulturarbetare borde vi rimligtvis gå i bräschen för fortsatt förändring i demokratins och mänsklighetens tecken. Men nio gånger av tio är vi alldeles för förtjusta i vår konservativa dekadens för att orka bry oss.
Det är en lång process att öppna ögonen inför strukturer som man spenderat en livstid med att ignorera.
Jag är mäkta stolt över att ATR har dragit igång ett projekt som utmanar just dessa strukturer. Med målet att skapa inkluderande teater där fler får så väl stå på scen som sitta på läktaren och känna sig norm-behöriga.
Malin Tuuvas
Verksamhetsutvecklare, ATR |
|
|
|
|
| Andas in – det är dags nu! |
Ett utvecklingsprojekt för amatörteaterregissörer
Som inledning av ett nytt decennium och en bättre värld kommer ATR genomföra ett konstnärligt genusprojekt av rang.
Vi skall utbilda, informera och inspirera till ett förnyat skapande i förbundet.
Projektet är till för alla er som någon gång blivit frustrerade över bristen på vettiga kvinnoroller. Eller för den delen hur fattigt vi gestaltar dessa stereotyper som vi kvinnor, män, flator, turkar, politiker och ungdomar har reducerats till. Inte minst är projektet till för er som inte märkt något eller som tror att inom kulturen finns det inget utanförskap.
Kursen vänder sig till dig som är aktiv regissör inom ATR. Du behöver inte ha en examen i genuskunskap, litteraturhistoria eller vara utbildad regissör för att delta i detta. Det som krävs är en vilja att arbeta med dig själv och ett mod till att syna ditt skapande i sömmarna.
Om projektet
Projektet har totalt fyra olika delar.
1. Utbildning i normkritisk gestaltning – för regissörer
2. Handlett repetitionsarbete – för regissörerna och deras grupper
3. Nationell genusfestival – för alla
4. Metodbok – distribueras i hela förbundet
Under en intensivvecka så får 10 st regissörer utbildning i genusmedveten, normkritisk gestaltning. Huvudpedagog under veckan är regissören och skådespelaren Pelle Hanæus. Tillsammans med flera gästpedagoger kommer han att presentera verktyg för att jobba mot intressanta konstnärliga resultat där genusperspektivet är vägen inte målet.
Regissörerna gör sedan varsin uppsättning i sina respektive föreningar. Under arbetet med din uppsättning får du och dina skådespelare handledning i regi, gruppövningar och textarbete av professionella pedagoger från utbildningen. Syftet är att du med din grupp skall göra inkluderande och frigörande teater som sedan visas upp på en nationell festival i april 2011.
Under arbetets gång kommer även en metodbok att utformas. Denna kommer finnas tillgänglig för alla föreningar från och med hösten 2011.
Om Pelle Hanæus:
Pelle är Regissör, skådespelare och pedagog utbildad vid Teaterhögskolan i Malmö. Han har omfattande erfarenhet av undervisning i normkritisk gestaltning, bland annat från Teaterhögskolornas projektet Att gestalta kön. Mer info på Pelle Hanæus hemsida.
Detta projekt är en del av det jämställdhetsarbete som beslutades om av Kongressen i Västerås 2008. Projektet finansieras delvis av Ungdomsstyrelsen.
|
|
|
|
|
