Läs ledaren

 

Teaterforum 1 2019 Illustrationer: Alexis Quiroz

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Teaterforum 1, 2019

Vad händer med kulturpolitiken?

När jag skriver det här håller julen precis på att städas bort hemma hos mig, julgranen står fortfarande klädd och lyser men bredvid står flyttkartonger som fylls med alla möjliga typer av tomtar och annat pynt. När du läser det här är vardagen tillbaka för de allra flesta av oss och ett nytt år har så sakteliga börjat. För mig är julen en av de tillfällen där jag tillåter mig själv att släppa alla uppdrag och ideella engagemang för att bara få vara, några veckor utan en fullbokad kalender med möten, resor och hotellnätter. Några dagar när jag varken behöver pyssla ihop veckans schema med min fru eller söka någon dags extra ledigt någon dag från mitt jobb. Det är skönt. Det är också absolut nödvändigt.  

Ingen kan ha missat valet vi hade i våras och när den här tidningen går till tryck har vi förhoppningsvis en ny regering. Alternativet är ett extra val som jag inte tror kommer lösa någonting. Oavsett hur utgången blir och vem som  blir vår nästa statsminister hoppas jag att den regeringen kommer att satsa på kulturen och oss ideella utövare. Det behövs i minsta fall en uppräkning av bidrag för att täcka ökade lönekostnader och andra fasta kostnader. Ett bidrag som år efter år ligger stilla är i realiteten en sänkning när allt runt omkring oss kostar mer.  

Jag tycker mig lokalt ha uppfattat att vi efter valet har fått maktskiften i många kommuner och regioner som jag tyvärr inte tror kommer att gynna vare sig oss eller våra systerorganisationer. I en lokal kulturdebatt vi hade innan valet fick kristdemokraterna frågan vad de vill göra för länets kulturarbetare. Svaret var att de vill göra det enklare att ha ett flexibelt deltidsjobb i det offentliga, så att frågeställaren kunde jobba med kultur på sidan. Vi kunde också tidigare i våras läsa att moderaternas ungdomsförbund ville ta bort alla kulturbidrag eftersom kulturen bara är ett ”överklassintresse”. Vissa förslag och kommentarer som kommer från politiken gör mig oroad över framtiden. Inte för att vi ibland har olika åsikter, det måste vi få ha i en demokrati, utan för att det ibland känns som att de som beslutar över vår verklighet inte har haft mödan att sätta sig in i vad vi faktiskt gör och vad den betyder för så många.  

Nu finns det säkerligen många bra kulturpolitiker runt omkring i landet också, med alla möjliga partifärger och har min egen politiska bana lärt mig något är det att i kommun och region är personen betydligt viktigare än partiet. Vissa av dem sitter redan på kunskaper och känner till oss, andra har kanske bara sett namnet i någon tjänsteskrivelse för en bidragsansökan. Oavsett är det oerhört viktigt att vi nu, när det också byts ut så många på politiska poster, ger oss till känna och tar kontakt med våra folkvalda. Bjud in de till er för att träffa styrelsen eller försök få politikerna att komma på ett publikt arrangemang. Alternativt kan ni bjuda in er själva till ett politiskt möte, se till så ni får möjlighet att inför politikerna berätta om er och vad ni gör. Vi inom amatörteatern måste både lokalt, regionalt och nationellt visa att vi finns, knyta personliga kontakter och informera samt utbilda i varför vi är så otroligt viktiga.  

Det är vad jag hoppas kunna lägga min tid på den här mandatperioden, och jag hoppas att ni är fler med mig som hjälper till.

ATRs ordförande, Thomas Dahlberg