På helgens kongress valdes två nya hedersmedlemmar och dessa två är:
Torsten Kärrbrink och Eva Dällerud!
Torsten nominering: Den hedersmedlem som ska utses idag har en gedigen erfarenhet av amatörteatern i alla dess former. Han är en mycket aktiv och känd person på riksplanet i ATR och i det ATR-distrikt han är verksam. Det är inte många festivaler, kongresser och verksamhetskonferenser som han har missat. Han har aldrig heller varit rädd för att säga vad han tycker om olika förslag på dessa sammankomster.
Vår hedersmedlem läste till teaterpedagog på Wendelsbergs folkhögskola 1984-85 och har även gått ett antal DI-kurser i bl.a. ljusdesign. Utöver det brinnande teaterintresset är han en skicklig konsthantverkare och snickrar möbler, tavlor och skulpturer.
Torsten startade Esplanadteatern, i den form teatern är idag, år 1992. Han regisserade och producerade olika pjäser med ett mindre antal medlemmar. Han pratar ofta om två pjäser, som spelades ute på en ö i Vänern, där många människor var inblandade och för att kunna frakta ut virke till scenografi och grisar till spelet, så gjorde man det på isen. Där deltog han dessutom själv som viking.
1996 flyttade teatern till Rörstrand där medlemsantalet ökade och Torsten började sätta upp sommarspel på Stola herrgård, utanför Lidköping, vilket blev en mångårig tradition. Torsten var även drivande i att starta igång teater på gymnasiet och var sedan lärare för estetprogrammet, som nyttjade teaterns lokaler.
Medlemsantalet ökade och Esplanadteatern valde att flytta till sina nuvarande lokaler i Sockerbruket. Även där var Torsten den drivande och byggde upp en andra teater, med hjälp av sin tidigare yrkeserfarenhet som snickare. Genom åren har han snickrat, målat, sytt, hanterat el (på ett ibland tvivelaktigt sätt), regisserat, producerat, fixat ljud och ljus, städat och klippt flyers. Torsten är kort sagt mångsidig!
Som regissör har han medverkat en gång på en ATR-festival, det var 1994 i Linköping med SÅ LÄNGE FÅGELN SJUNGER av Bengt V. Wall och spelande grupp kom naturligtvis från Esplanadteatern. Torsten har också i olika omgångar suttit i styrelsen för ATR-Väst och är för närvarande kassör i distriktet.
Även efter sin tid som verksamhetsledare har Torsten fortsatt att verka för teatern. Han är en hängiven eldsjäl som brinner för amatörteatern och ser möjligheter i allt. Varje dag kommer han till teatern för att bygga någon scenografi, byta lampor eller rigga inför uthyrningar. Han vill att teatern ska fortsätta leva och gör sitt yttersta för att betona vikten av kultur och föreningsliv i ett samhälle för individen. Tillsammans med ungdomar blir han som en tjugoåring igen och han uppskattas för sin spontanitet.
Torsten ger sig in i projekt med ambitionen att det kommer att gå- det är bara att köra på! Den drivkraften har fört teatern framåt.
ATR utser i år Torsten Kärrbrink till hedersmedlem i ATR.
Evas nominering: Vi lever i en orolig tid och amatörteatern är viktigare än någonsin. Du har i över 30 år verkat i en amatörteaterförening i en mindre kommun, som skådespelare, regissör, producent, styrelse och mycket mer med ideella krafter. Du har också arbetat som teaterpedagog på ortens kulturskola i 23 år och du har på ett genomgripande sätt arbetat överbryggande mellan amatörteatern och kulturskola. Du har också alltid varit öppen för samarbeten över gränser både nationellt och internationellt. Du har byggt broar till den professionella teatern och alltid sökt mer kunskap. Alltid med viljan att berätta angelägna historier, du gör det från alla fronter, med alla åldrar.
Men framför allt har du fördjupat dig i att vi aldrig får glömma eller sluta se vad krig och förtryck gör med oss människor.
1996 invigs ATR:s riksfestvial i Karlskoga på Kungsteatern hos din teaterförening Lyset. Invigningsföreställningen är Andorra av Max Firsch i regi av dig Eva Dällerud. En pjäs där vanliga människor helt plötsligt förvandlas till rasister. Eva du hade själv starkt påverkats av en resa vid krigsslutet samma år till Bosnien. En resa du gjorde tillsammans med kvinnor som alla drabbats hårt av kriget och den tilltagande rasismen och främlingsfientligheten.
2006 tar du dig an Lysistrate av Aristofanes. ”Lysistrate är besviken. Ingen orkar längre bry sig om kriget som pågår. Lysistrate vill inte ge upp. Hon uppmanar kvinnorna till att sexstrejka för att tvinga männen till att sluta kriga.”
Eva uppmanar oss gång på gång vad kriget gör med människan.
2014 i samarbete med Rädda Barnen regisserar Eva Barnrepubliken av Mia Törnqvist. I förarbetet besöker du alla klasser som ska se pjäsen, för barnen berättar du om hur din mamma som tillsammans med sin familj transporterades av nazisterna till koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau. Din mamma och moster överlevde mirakulöst och kom med de vita båtarna till Sverige.
Pjäsen Barnrepubliken handlar om Dr. Januszc Korczak och barnen på hans barnhem i gettot i Warszawa de två sista dygnen 1942 innan alla transporterades till förintelse-lägret Treblinka, ingen överlevde. Efter den produktionen börjar ditt arbete tillsammans med regissör och en av dina ungdomsgrupper på kulturskolan, ni åker till Polen och gör research. Vilket leder till att ungdomarna gör en pjäs om sina erfarenheter av resan. Och du gör pjäsen om din mamma, du både skriver och spelar Jag, mamma och Förintelsen som du nu turnerar med i hela Sverige.
Du har grävt djupt i lager av smärta för att människor aldrig ska glömma eller sluta se det som fortsätter att ske.